Mmm.

Idag har jag burits fram av en skön klarhet sen nattens meditation. Små göromål har blivit gjorda och jag har gjort dem med närvaro.

Jag har bara ett par punkter kvar egentligen. Det ena är att blogga lite. Det andra är att fundera på en lämplig partner för en tangokurs.

...

Det sistnämnda har jag på sätt och vis redan börjat fundera på... om än i något osannolika banor. Efter att ha lämnat tillbaka lite böcker gick jag till Day n' Night för att köpa mig en falafel. Nu ligger det till så att det jobbar en mycket vacker ung tjej på stället som jag ganska länge fått på hjärnan från tid till annan. Jag brukar inte ta så allvarligt på det eftersom jag inte känner henne. Men så fort jag går dit och äter så kommer det fram igen. Jag måste helt enkelt få prata mer med henne.

Men det konstiga... (jag som så ofta pratar om att göra det som hjärtat säger och att våga det okända) ...det konstiga är att jag inte riktigt vågar eller vet hur jag ska närma mig den här tjejen. Vi utbytte några ord idag, utöver det mest praktiska, men dumt nog tog jag inte tillfället att inleda en längre konversation. Jag tror helt enkelt att jag blir blygare än vanligt i hennes närvaro; och detta inte minst på grund av att jag gått runt så länge och varit nyfiken.

Så idag satt jag en stund och mediterade över det faktum att hon ju är precis som vem som helst. Jag lyssnade på henne prata med sin syster, medan jag försökte minnas det ryska alfabetet (jag lånade en rysk ordbok förut idag, men det är inte så lätt att använda den utan elementär alfabetskunskap) En stund tänkte jag fråga henne om inte det arabiska alfabetet hade några gemensamma bokstäver med det arabiska, (som är vad jag tror hon pratar) inte för att jag tror det utan mest för att det är en intressant ingång till ett samtal om vart hon kommer ifrån och vem hon är. Jag måste helt enkelt gå dit och äta snart igen, med ännu mer målmedvetenhet och öppenhet. ;)

Jag kan förstås tycka att det är lite naivt. Hon är förstås exotisk för mig. Hennes arabiska påbrå har en mystifierande verkan. Det är lite Pocahontasvarning... dessutom liknar hon Laleh. (som jag förstås skulle gifta mig med direkt om jag fick chansen) Nej, jag kan inte veta vem hon är, men jag både kan och ska ta reda på det. Om jag ska kunna ta mig själv på allvar så måste jag våga nåt så enkelt som att följa mitt hjärta och ta kontakt med en främmande tjej. Det är lustigt hur stort det kan kännas när man har börjat fabulera.

Men vad det än är hon väcker i mig (för jag tror att det är mer än en darwinistisk drift till fortplantning) så tror jag att det är nåt i hennes personlighet. Hon verkar ha en intressant personlighet. Men sen då... och jag spekulerar vidare. Hon är kanske muslim? Kanske får hon inte ens dejta svenska killar. Är det hennes far jag ska gå till för att få tillåtelse? Det är spännande med kulturkrockar. I Asien kastar man sten på sin tilltänktas fönster om natten, har jag hört ryktas. hmmm... kanske ska gå och kasta sten på Night & Days fönster, kanhända blir jag blir tagen för hatbrott. ;)

Hursomhelst. Jag undrar hur hon skulle reagera om jag bjöd henne på tangokurs? Romantiskt eller helt galet? På nåt sätt måste jag i alla fall visa mitt intresse. Livet är för värdefullt för att tvekas bort.

Vad ska jag hitta på? Nån läsare som har nåt förslag? (behöver nog ett uppmuntrande ord för att överhuvudtaget våga - men våga måste man!)

Pocahontas ---- ;)

yeah!!!

Eller Romeo & Julia kanske!  (lite överdrivet kanske men men)