Ekotrans - enhet, mångfald, fullhet

Det var länge sen jag läste bland de gamla sakerna jag skrivit här på "remember-love"-bloggen. Det har varit ett medvetet val. Under ganska långa tider i mitt liv har jag varit väldigt intresserad av att förstå mig själv, att ha kontroll över min röda tråd, att ständigt finkänsligt väga val och göra jämförelser. Extroverta personlighetstyper kan lätt vifta bort det som tidsödande tjafs som inte tillför nåt nytt. I värsta fall kan det liknas vid ett slags passiviserande navelskåderi dolt i ett grandiost svängande med termer.

Så jag vände bloggen ryggen en tid. Jag insåg att en stor del av mitt skrivande bottnade i en längtan efter bekräftelse, som åt upp mer och mer av min tid. Det handlade aldrig om att ge upp det gamla helt eller att förneka mina värderingar. Men jag började mer och mer se hur jag byggde en intellektuell borg, en slags försvarsmekanism, genom mitt sätt att leva. Jag behövde få känna mer av resande, kroppslig visdom, intuition i det sociala nuet, lära nya språk, tänka mindre och handla mer. Så jag stack iväg ut på en resa. Lite av den finns beskrivet i min andra blogg www.heartofyes.tk   ...men den hade aldrig till syfte att bestå av långa inlägg och djupa funderingar, utan hellre av högkoncentrerade injektioner av positivt tänkande och exempel på "handling" som väg till världslig "upplysning". Det blev delvis så, men bloggandet rann ut i sanden. Resan blev inte riktigt det "segertåg" jag hade visualiserat... jag fick några återkommande förkylningar som hindrade mig från att sjunga som jag hade tänkt och sen mötte jag sociala villkor och realiteter som gjorde mig nedstämd. Positivt (eller snarare proaktivt) tänkande är helt klart lösningen på många problem. Men ibland blir den mörka sidan lite för påträngande för att hantera. Sociala orättvisor, känsla av inlärdhjälplöshet och hopplöshet på grund av korruption och politiska villkor. Sånt är en utmaning att hantera, inte minst när man är på resande fot och inte har möjlighet att ladda sina batterier och fylla på med positiv energi genom sina vänner och sitt vanliga hem.

Allt jag skriver ligger och skvalpar mellan de tankemässiga polerna, så har det alltid varit och jag tror inte det borde vara annorlunda. Att förstå sig själv handlar om att balansera paradoxerna inom sig. På ett intellektuellt plan händer inte så mycket längre vad gäller tankarna om det goda livet. Verktygen finns där, jag förstår mer eller mindre hur de kan användas konstruktivt. Skrivandet blir i det perspektivet ett slags uppbyggelselektyr, meditationer över den ständiga strävan mot större passion, självdisciplin, spontanitet och mod att göra nya saker, gå emot sina rädslor och växa. Orden är speglande självuppfyllande profetior.Så de bör väljas med medveten urskillning.

I nuläget är jag tillbaka i Hagfors, bor lite hos pappa och umgås i min barndoms håla. För ett par dagar sen började jag Psykologi B och är tillbaka på universitet

Det känns inspirerande och grundande. Jag har gått ännu ett varv i min kreativa cirkel (mellan jobb, studier, flum-frihet etc) och jag börjar se humorn i det hela. Mitt liv är kanske ett skämt i vissa avseenden, men det är ett storartat och vackert skämt. Det nuddar vid en nerv av längtan efter det fulla livet, och ironin är att varje punchline bara bygger till en ny vändpunkt. En dag kanske jag lär mig att göra existentiella kvadrupler... jag hör av mig igen då och skryter lite.

Nu är det dags för energi. Kolla här för tips om du känner dig trött i vinterfrosten:

http://zenhabits.net/2009/05/55-ways-to-get-more-energy/

www.HeartOfYes.tk     www.HeartOfYes.tk      www.HeartOfYes.tk

Jag har mödrat mig själv ganska mycket förr; det är dags för mig att fadra mig lite nu. Det var länge sen jag skrev nåt här.

Jag kommer att vandra ut på en lång resa inom tio dagar... Jag kommer att leva som gatumusiker och ta upp den gamla drömmen om att leva som kringresande trubadur.

För ändamålet har jag skapat en ny blogg som inte riktigt kommer ha samma karaktär som denna. Jag ska skriva mer om praktiska och nära saker, om dagliga äventyr och bestyr. Och det kommer att bli på engelska.

Det är lätt att gå runt och se problemen omkring sig i livet. Tankarna som är en förutsättning för befrielse kan bli ett fängelse i sig själva.

Jag ser från och med nu allting som ett utforskande. Det är inte rädsla som regerar, utan nyfikenhet. Jag är nyfiken på min djupaste potential. Jag förstår mer och mer vikten av att se livet som ett lärande/experiment. Att tillåta sig leka, utmana sig själv och hålla sig i rörelse är en bra grund. Det finns inga misslyckanden, bara ny värdefull kunskap.

Hjärtat av Ja!   (med risk för att låta som en Ja-till-livet-kampanj, så är det namnet på mitt rese-projekt)

www.HeartOfYes.tk

Gå in där och följ mitt resande... jag börjar skriva i September. 

Jag har sökt i djupet, jag har sökt i den oändliga skyn,

men svaren finns i ytan. I brytpunkten mellan högt och lågt. Huden runt mitt jag. Gränserna är våra verktyg.

De sanningar jag funnit har varit för gigantiska för att sätta i verket. De har stegrat sig som en ohejdbar flodvåg mot mitt hjärtas tunna väggar. Jag tränade mitt sinne i att stå utanför. Att blicka inåt från en punkt av oberoende. Men jag förstod inte då att detta djup är en yta. Ett Intet.

Utsiktspunkten mot alltet är intet. Förut när jag skrivit det, tänkt det och pratar om det, så har det alltid handlat om en abstrakt men helhjärtad insikt om det kosmiska.

Men nu ser jag det tydligare i det enkla. Jag börjar se den stora kärleken i att bry sig mindre, men att handla mer. Att välja är att ta emot mysteriet. Mysteriet är ytan. Brytningspunkten mellan alla djup... den plats som inte finns... där mönster återuppstår och transformeras.

Huden mellan jaget och yttervärlden. Spelen. De ytliga testerna som skyddar oss. Aldrig så nakna som när vi är påklädda.

I Barriären mellan mina behov och andras, föds visdom. Genom att öva lär jag mig öppna dörrarna inifrån. Jag styr mitt eget skepp. På det jordiska planet är min frihet min... och mitt liv är mitt... och min sanning är mitt redskap för att trycka på rätt knappar i kosmos. Det låter konstigt jag vet.... jag har slungats från samvete till Intuition. Från offer till manipulation. Jag ser mörkret med nya ögon. Skuggorna som hjälper oss.

Jag skrattar. Passionen. The Matrix. Att så få verkar se konturerna och samtidigt dricker ur floden.  

 Im not aware of too many things

I know what I know, if you know what I mean
Philosophy is the talk on a cereal box
Religion is the smile on a dog
Im not aware of too many things
I know what I know, if you know what I mean, d-doo yeah

Choke me in the shallow waters
Before I get too deep

What I am is what I am
Are you what you are or what? 
What I am is what I am
Are you what you are or

Oh, Im not aware of too many things
I know what I know, if you know what I mean
Philosophy is a walk on the slippery rocks
Religion is a light in the fog
Im not aware of too many things
I know what I know, if you know what I mean, d-doo yeah

Choke me in the shallow water
Before I get too deep

What I am is what I am
Are you what you are or what? 
What I am is what I am
Are you what you are or what? 

What I am is what I am
Are you what you are or what? 
What I am is what I am
Are you what you are or what you are and

What I am is what I am
Are you what you are or what? 

Dont let me get too deep
Dont let me get too deep
Dont let me get too deep
Dont let me get too deep

Choke me in the shallow water
Before I get too deep
Choke me in the shallow water
Before I get too deep

Choke me in the shallow water
Before I get too deep
Choke me in the shallow water
Before I get too deep

Jag måste gå dit jag inte är på väg

slungas från ena sidan till den andra

spela ett spel bakom ögonlock

mot en nyfödd värld

Jag spelar rytmiskt mot minnen

trådar jag aldrig sett

från ett tryggt förankrat skepp

till ett våldsamt övergrepp

av tankar styrs din färd

du smälter in i bilden

från stanken flyr en lärd

från ödet rymmer vilden

En tunnel, ett spår

en vilsen hypnos

ett hjärta som går

jag kliver ur, jag kliver på

Nu 

din själ

befrukta

Här 

Trådarnas ljus

värmande väv

ett Jag och ett Du

ett Här och ett Nu

  

Måste gå

dit jag

inte

är på väg 

"Every time you are aware of the thinker, you make the subject object, which is the definition of development and transcendence (the subject of one stage becomes the object of the subject of the next)."

Allting jag någonsin skrivit om mig själv

är bara skuggor av skuggor

du kan aldrig veta vem jag är

lika lite som du kan veta vem du själv är

för jaget är ytterst sett föränderligt

Vissa människor anstränger sig för att inte se

anstränger sig för att inte öppna sig

i hopp om att skapa mystik runt sin egen natur

alla människor vill vara attraktiva

och det som är okänt gör oss nyfikna

detta är ok...

det är förmodligen något vi alla drivs av

på en grundläggande nivå

och låt oss inte glömma att det kan ha ett överlevnadsvärde

att inte lämna ut sig själv fullständigt...

att bevara en viss integritet

Men ur ett större perspektiv är det just denna rädsla

som hindrar oss från att överskrida den personliga nivån

som hindrar oss från att öppna upp oss för det mysterium

som ligger bortom ögats horisont

den som anstränger sig allra mest för att verkligen se

ska inse med förundran att alltet är oss undflyende

vi är dammkorn i en öken av okunskap

vi är längtans strålar av seende genom en oändlighet

av kärleksfullt erotiskt mörker

den som sträcker på sig allra mest,

ska inse hur lite som nås

men hur mycket detta fyller oss

hur det får oss att lämna vardagens tråkiga rutiner

och omgärdade halvsanningar

Det som nyss var jag, är nu minnet av mig... och jag kan förhålla mig till detta minne innovativt... jag är förändring... en process... sådan är min identitet... och jag älskar det... för ytterst är det hela en lek, en konst, en allvarlig omfamning av det obestämda... enkelt och komplext på samma gång... ytterst stimulerande kort sagt.

objektet av subjektet av nästa nivå...

ett nytt subjekt...

*** resan är nu *** 

"Jag är anden som tagit form
Jag är tystnaden före allt ljud
Jag är tomheten ur vilket manifestationen kommer
Jag är jaget bortom alla definitioner
Du också

Jag är oändligheten som ikläder sig begränsningen
Den eviga längtan efter fullhet
Som alltid blir till kosmos
Trots att gott möjliggör ont
Trots att sanning möjliggör lögn
Jag är den öppning genom vilket avstånd blir till
Den öppning genom vilken det förståeliga springer
Jag är Urgrunden som känner sig själv genom Samsara
Den mättnad som endast behöver hungern för att bli hel
Jag är Varat och Intet
Jag är friheten som leker i tillfälligheternas sfärer
Jag är den gudomliga föreningen av immanent och transcendent
Jag är du"

Mitt liv är ett äventyr.

Jag är en skugga som dansar i skenet.

Ur mitt sinne formas en symbol

ett stingande bi, en svärmande förundran,

min mask är min sanning.

Jag är en idol på himlen

lysande stark ur min längtans hypnos

min passion är min hemlighet

endast spåren av något underbart

återstår av mina val

Jag kastar tärning för en ny öppenhet

mitt hjärta är en frihetsbåt

ett leende på vågorna

jag är en forskare ute på vägar

en fältfilosof med ögon av hopp

en frestare med rödvin på läpparna

min lyra står i höjden

min röst en flagga för mitt själsliga land

Mitt mål är att ständigt växa

gå närmare min djupaste rädsla

göra den till en del av mig,

övervinna genom att innesluta

jag forskar i glädjen

jag forskar i den gränslösa njutningen

jag forskar i den lättsamma drömmen

jag forskar i lekens möjligheter

i tårarnas och skrattens sinnesslag mot

den tomma dukens omedelbarhet

för att stå i förbindelse med jorden,

under lögnens skydd, konstens kluvna tunga,

i dubbelhetens försvar färdas jag mot integrationen

sanningens fullhet, den genomträngande ärlighet

som blåser bort allt som inte är det kosmiska skådespelet

alla roller som inte fullföljs dör bort

och jag expanderar inuti källkoden

jag vet vilka strängar jag ska slå an

Jag gör det jag aldrig gjort förut,

hellre än att bara upprepa mig

Allt är en föreställning

alla kanaler är öppna

jag är observant

varje bild ger mig informationen jag behöver

Jag förkroppsligar begreppet om mig själv

min fokusering signalerar värdet

att jag värderar mig själv och mitt liv

jag är fullkomligt närvarande

att leva det till fullo

i myten om mig själv

Något om enkelheten

i mina steg

att våga lyssna

på sin egen framtid

ta tempen på sin gravsten

i dödens skratt vilar jag

fullständigt ofödd

Jag är konstnären,

guden och djuret

drifternas magiker

utan ansikte, utan slutgiltigt svar

den måttfulla mångfaldens tjänare

attraktionens och det smakfulla ögonblickets härskare

Ljuset glittrar ut i en orgasm av förundran.

Vi blir till i bråkdelen av en knappt existerande kosmisk blick,

vi är bara en svag gnista av vår framtida medvetenhet

små små bloss av en oändlig kraft som bryter sig ut

likt en förenande blomma ur ett kompakt mörker av fruktbarhet

vi minns varken vårt förgågna eller vår framtid

du kanske inte ens orkar läsa dessa ord

därför att du aldrig riktigt lyssnat på din kropp

eller dina egna tankars möjliga riken

så långt borta i våra egna underbara små rum

våra identifikationer med ett begränsat nu

våra jobb, våra bekymmer, våra familjer, våra hus... 

allt det som är våra liv i det närmaste perspektivet

men jämfört med universums gränslöshet

och jämfört med psykets oöverblickbarhet

så är vår närsynthet total

så söta är vi som sitter på planeten

upptagna med att cirkulera i samma banor

men vi hör ihop med denna totalitet, denna dans av förändring

och när vi fullt lutar oss bakåt in i tomheten

så bärs vi upp av tingen, förs inåt av drömmen

in dit all intensitet får oss att spela roll

får oss att anta skepnad med glädje

fullt ut leka spelet, förföras av gåtorna och reglerna

tänja på vår egen mänsklighet i kulturell yoga

där när orden lurat oss hem igen

kan vi andas och smaka vår kroppslighets frukter

och ändå vara fria

***

Livet i huset börjar ta sig. Det finns saker att fixa. Jag har börjat förfärdiga en bastu och ett inomhusdass, samt bygga klart eldstaden som ska värma mig genom denna hittills milda höstvintertid. Det är skönt att vara tillbaka i den puls som drivit mig genom lång tid. Jag hoppas att alla som inte hört av mig på länge förstår att jag inte glömt dem och att jag håller på att landa. Jag nästan njuter av att åter spilla friskt ut mina andliga klicheér här på internets blogg-duk. Bilden som framträder är egentligen bara den ständigt återkommande bromsmedicin mot kronisk stagnation som språket ofta riskerar att bli när vi egentligen vill säga det nödvändiga, det sanna, det högtravande verkliga. Men jag skojar faktiskt när jag skriver detta. Jag har börjat integrera ytan, humorn och det flödande platta i min story. Smaken av vederkvickande kapitalism, är blodsmak i munnen, terapi för ett sinne i längtan, andlighet och det vanliga ligger så mycket närmare än jqag själv kunde ana för många år sen. Dock ur ett helt annat perspektiv. Samma saker fast från en högre utkikspunkt. Så kyssar på halsen till er O alla  människor som glömt er förmåga att snubbla in i himmelriket en måndagsmorgon. Nu ska jag kolla film med Ida en stund. Hon hjälper mig tvätta kläder... ett världsligt men ack så utvecklande projekt när man inte har rinnande vatten. (så jag lånar hennes mormors maskin för tillfället)